Om hur lätt det kan vara att bli ovänner och hur det likson sitter kvar i en och man surar och surar och surar och sen plötsligt orkar man inte sura mer för man kommer på att "vadå, han är ju min bästis!". Ett drama på sandlådenivå, bokstavligt talat. Kuliga bilder med många djur i bakgrunden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar