Liten och Ulf Stark

Nio fantastiska, lagomt långa, berättelser om stela tandläkarpappan, beundrade storebrorn, systern som är en ängel, farfar och Stureby. Nio berättelser som, nästan alla, tidigare givits ut som bilderböcker med illustrationer av Anna Höglund, Mati Lepp, Eva Eriksson, Jockum Nordström och Ulf Stark själv. I denna samlingsvolym är alla bilderboksteckningar borttagna, vilket gör att den passar ännu bättre för, i alla fall vissa typer, av högläsning. Nytillkomna fina, svartvita teckningar av Olof Landström är sparsammare till antal och storlek.

Att välja en favorit i samlingen är svårt, allihopa är små pärlor... Den tragikomiska och rörande Storebror om den bara lite för beundrade storebrorsan, den lätt sorgliga och dråpliga Min syster är en ängel och den kanske ännu lite sorgligare, likfullt rörande och glädjespridande, Kan du vissla Johanna är ändå tre av höjdpunkterna.

Med samlingen följer också en CD där Ulf själv läser upp fem av berättelserna: fint! och toppen för den som inte har någon i närheten som kan läsa högt för en.

Låna Liten och Stark på biblioteket.



I Mirakelpojken från 2006 är Ulf Stark åter och igen tillbaka i Stureby, bland villorna, hos pappa tandläkaren, storebrorsan och övriga familjen. Denna gång är det en cykeltävling på gång... Mirakelpojken har jag skrivit om här på Bilderboksbloggen tidigare, läs den texten här...

Låna Mirakelpojken på biblioteket.

Lilla kryp-, gott-, puss- och badboken

Böcker för de allra minsta. Vid en första titt kanske de till och med kan tyckas lite väl enkla, stiliserade... men med en charm och träffsäkerhet som gör att de ändå funkar bra. I samma stil som de klassiska, allra enklaste pekböckerna, med en bild per sida, men också en liten, liten historia ändå: "Kryper iväg! Hittar ludd! Hittar napp!" Etc. Massor av saker man så gärna vill visa upp för pappa. I Lilla badboken finns allt som man älskar att plaska med, I Lilla gottboken allt som man är sugen att tugga och smaska på... I Lilla pussboken: alla söta, roliga djur man vill pussa på, tills man kommer fram till spegeln och får pussa sig själv! Boken slutar med den fantastiska devisen: "Det bästa med att PUSSAS är att man möter så många olika DJUR!".


Låna Kenneth Anderssons småbarnsböcker på biblioteket.

Lindenbaums pekböcker

Idag är Pija Lindenbaum en av våra allra populäraste, framgångsrikaste och mest uppskattade bilderboksförfattare och illustratörer. I mitten av nittiotalet gjorde hon också några av de finaste och roligaste pekböckerna jag läst. Enkla, roliga, fyndiga, fina... Ha den! En bok om mamma och pappas saker visar upp lockande bilder på mamma och pappas alla förbjudna saker man så gärna vill lägga vantarna på: rakapparaten, läppstiftet, saxen, glasögonen etc. I Nam-Nam, om goda saker visar upp goda fruktar, före och efter man käkat dem: banan, bananskal, äpple, äppelskrutt etc. Min och Ä dä? är böcker i samma stil om viktiga saker inne och viktiga saker ute. Vissa av de här böckerna kan vara lite svåra att hitta, men om man anstränger sig lite kan man förstås finna dem på något av Stockholms stadsbiblioteks alla bibliotek:

Låna Ha den!

Låna Min!

Låna Nam-nam

Låna Ä dä?

Jan Lööfs småbarnsböcker

Det kan vara svårt att riktigt sätta fingret på vad det är som gör att man gillar Jan Lööfs bilder och bilderböcker så mycket. Att man aldrig riktigt blir av med stämningen i bilderböcker som Min morfar är en sjörövare och Sagan om det röda äpplet. Om det är detaljerna man kan titta efter länge, länge eller den perfekta avvägningen mellan mysighet och tokighet, både vardagligt och absurt, utan att egentligen, riktigt, vara något av det. Jag - precis som många, många barn - bara älskar dem i alla fall!

Och han kan göra enklare bilderböcker, småbarnsböcker, nästan pekböcker också. Titta bara på förra årets Nu ska vi köra. Sådana pekböcker finns det förstås massor, massor av: bilder på olika fordon och deras namn, en bild, ett fordon på varje sida. Så även i Lööfs variant, med den stora, avgörande skillnaden att fordonen i Lööfs bok faktiskt är roliga att titta på också, mer än en gång. Även här både mysigt och tokigt, och med detaljer som höjer boken över de medelmåttigas nivå... En brandbil, en spårvagn som går till Djurgården, en traktor etc. men en av motorcyklarna körs av en gorilla! osv (även om Nu ska vi köra också har fått en del kritik för att det är lite få kvinnliga chaufförer).



Sedan har Jan Lööf tidigare genom åren gjort en del bilderböcker i mindre format som skulle kunna räknas till småbarnsböcker. Också de fantastiska små bilder och historier. Letar upp några av dem för första gången på många år och Viktor bygger en bro, Pelles ficklampa och Bergtrollens nya hem är precis så fina som jag minns dem. Några av dem kan dock möjligen vara lite svåra att få tag på. En lite nyare variant i samma stil är boken Födelsedagspresenten; en prinsessa och en fattig kung som får en en ovanlig present i form av drake...

Låna Födelsedagspresenten.

Låna Viktor bygger en bro .

Låna Pelles ficklampa .

Låna Bergtrollens nya hem .

Låna Nu ska vi köra.

Ellen och Olle sjunger!

Varför inte en visa eller en sång som liten bilderbok för de mindre barnen? Ja, varför inte? Hur kan man illustrera texten i Ekorr'n satt i granen och En elefant balanserade? Kan det vara spännande att läsa historien om lammet eller om björnen i visorna?

Ja, det kan nog vara spännande för många barn!; se hur tokigt det kan bli, roligt och att få lite bilder och illustrationer till sångerna man sjungit så många gånger. Med Catarina Kruusvals bilder blir det både fint, gulligt, roligt och tokigt!





Låna Ellen och Olle-böckerna på biblioteket!

Dumma mygga!

"En gång var jag biolog. Det jag skrev var oftast på torr vetenskaplig engelska och handlade om fåglar, grodor eller ödlor. Att jag blev fackboksförfattare berodde på en sorkunge, eller på vår katt som antagligen åt upp sorkmamman. Jag insåg att den där boken med recept på hur man matar, lagar och spjälar skadade djur så de klarar sig tills veterinären har telefontid inte fanns. Det tog ett år att ta reda på allt som jag trots att jag var zoolog aldrig lärt mig.", sa Helen Rundgren apropå sin första bok Oj den rör sig! som fick Rabén & Sjögrens faktabokspris 1994.

I Dumma mygga! är det insekten: myggan, myran och huggormen etc. som är huvudperson och inte den som blir biten eller stucken. Varför suger myggan blod? Varför hugger huggormen? Eller till och med (även om det är svårare) försöks det ges ett litet försvar för en sådan elaking som fästingen. Enkelt och ändå informativt. Vilka är de små faror som kan lura i gröngräset?, varför finns dom där?, och varför gör de som de gör?

"Jag skriver eller gör program om sånt som är kul att veta, sånt man undrar över eller kanske borde undra över. Jag vill väcka nyfikenhet hellre än att berätta för mycket, för vuxet eller ännu värre, för tråkigt. Tråkigt får det aldrig vara. Lättare sagt än gjort naturligtvis", säger Helen på förlagets hemsida.

Låna Dumma mygga! på biblioteket!

Skelettboken

Man får en känsla av att Helen Rundgren verkligen vill nå ut och göra roliga, lätta, lärorika faktabilderböcker. Presenterar man det bara på rätt sätt så tycker nog de flesta att skelett är både roligt och intressant. Det finns ju så många sätt att se på, fundera över och intressera sig för just skelett! Dom är ju BRA ibland, givetvis: livsnödvändiga rentav… Några djur klarar sig utan dem, andra skulle se bra konstiga utan... De är VIKTIGA att vara rädd om; att röra på sig och dricka mjölk till exempel... Sen är dom ju SPÄNNANDE förstås, kanske speciellt om man är arkeolog då, när man gräver långt ner i marken och hittar ett skelett… Inte minst är de ju också LÄSKIGA, om inte annat när man fått för sig att de gömmer sig i garderoben. Också: INTRESSANTA att undersöka, till och med FANTASTISKA säger paleontologen (och vet man inte vad det är för nåt så får man i den här boken lära sig även det). Allra minst är det många som tycker att skelett är SNYGGT också, och KUL förstås, till och med förvånande GOTT kanske (men kanske helst då om de är gjorda av socker…)!

De kryllar ju liksom av skelett lite överallt, på en mass olika sätt, om man tänker efter...

Låna Skelettboken på biblioteket!

En bok om solen

De flesta känner till Pernilla Stalfelts, på många sätt, fantastiska faktaböcker: Våldboken, Kärlekboken, Bajsboken, Dödenboken, Läskiga boken… En bok om solen som kom 2006 tycks, tyvärr, inte riktigt ha nått ut till lika många. En bok där man direkt känner igen Stalfelts stil och ton från tidigare böcker, men där man också hittar ett lite större mått av allvar och verklig vilja att informera och lära ut. Perfekt!, speciellt när det handlar om ett sånt spännande, viktigt och rätt svårförståeligt fenomen som självaste solen. Boken som givits ut på uppdrag av Svenska strålskyddsinstitutet tar upp frågor om varför solen ser ut som den gör, hur gammal solen är, vad som händer när man vistas i solen, solsting, hudcancer och inte minst information om hur man gör sin egen solkatt. Alltihopa både skojigt och lärorikt!

Låna Pernilla Stalfelts En bok om solen på biblioteket!

Sjukdomar, sjukhus, doktorer, tandläkare, bvc...

Några av de mest efterfrågade, enklare, faktaböckerna är förstås alla dem som handlar om sjukdomar, doktorer, tandläkare och liknande. Här är några mer eller mindre nya alternativ:



Tanden är lös, Molly!




Molly på sjukhus

Två av alla de av Lucy Cousins Mollyböcker som har kommit handlar om tandläkaren och sjukhuset. Krokodilen Konny har en lös tand, så Molly rekomenderar honom att besöka tandläkare Glugglund: "Hon är så himla snäll!". Tandläkare Glugglund (som är svan) säger att det inte är någon fara och att det bara är en mjölktand som han snart ska tappa: "Sen kommer det en ny tand på samma ställe." Sen får Konny både lära sig att borsta tänderna ordentligt och ett klistermärke att ta med sig hem... I Molly på sjukhus har Molly lyckats med att bryta benet när hon ramlade från studsmattan. Precis som hos tandläkaren visar det sig att sjukhuspersonalen också är snäll, och att det inte alls var så farligt, ibland till och med spännande. Förhoppningsvis kan Mollyböckerna hjälpa till att mildra några smås tandläkar- och sjukhusrädsla...



Ellis går till doktorn

Även Ellis måste gå till doktorn, Ellis mår dåligt. Och förhoppningsvis kan även denna bok minska någons eventuella oro inför att träffa doktorn, få en spruta, ta medicin etc.



Leo går till doktorn

Leo mår inte dåligt, ska bara undersökas, men måste ändå ta en spruta som sticker och gör ont. När allt är över får Leo en röd ballong och tycker till och med att det var riktigt spännande att gå till doktorn.



Ella är förkyld

Ella är så förkyld att doktorn måste komma på besök, så att hon måste ta en massa medicin, men även Ella blir förstås snart frisk igen. "Att vara sjuk är aldrig kul men det är skönt att bli ompysslad" som det står på bokens baksida.



Samuel och Linnea går till tandläkaren




Samuel och Linnea går till BVC

Till skillnad ifrån övriga böcker som är uppräknade här illustreras Samuel och Linneas realistiska BVC- och tandläkarbesök med foton istället för teckningar. Till skillnad ifrån övriga böcker i det här inlägget innehåller böckerna om Samuel och Linnea också användbar fakta för alla föräldrar.

Mitt liv!

Mitt rosa liv - Amanda Eriksson
En supersnygg rosa bil kan vara vad som får en att förstå vad det är som fattas i ens liv! Plötsligt är hela huvudet fullt av rosa! Och lite märkligt är det allt: hur man kan ha så mycket kläder och inget som är rosa, hur man kan ha ett eget rum utan en enda rosa grej! "- Mamma, varför har jag INGET rosa? - Det är nog för att jag inte gillar det, sa mamma." Då kan det vara bra att ha en morfar (Världens bästa!) som kan hjälpa till. Morfar har med sig symaskin, måttband, sax, sytråd, rosa textilfärg, ja det mesta som behövs i Projekt Rosa. Morfar undrar varför rosa kläder och rosa bilar är så spännande, och ja, nog har det att göra med att den som har rosa bil nog allt måste se ut som en prinsessa... "Vad GÖR prinsessor då?, undrade morfar. - Dom bestämmer allt själva, sa jag. - Hur ÄR dom då? - Dom är ganska själviska. Och glada. Ibland gråter dom, om dom trillar. En del är stressade, springer omkring. Andra är lugna och drömmer mycket. Vissa kör bilen för fort och glömmer att stanna vid rödljusen. Dom är lite farliga." Fast rosa kanske inte alltid är det bästa? När man är prinsessa och springer runt i parken hela dagen och blir smutsig kanske man egentligen borde ha svarta kläder på sig? "- Som piraterna, sa morfar. -Exakt, sa jag - Det fixar vi en annan gång, sa morfar."

Och två andra böcker i Mitt liv-serien har redan utkommit: Mitt andra liv och nu senast Mitt svarta liv.

Händiga Hanna

I ett nummer av Svensk Bokhandel berättade Titti Knutsson hur det gick till när hon fick idén till böckerna om Händiga Hanna: Titti jobbade som arrangör på Arbetets museum i Norrköping. Där höll hon på med en barnutställning om lådbilar. När hon och kollegorna letade bilmekande sagofigurer som barnen kunde identifiera sig med, hittade de många killar men - surprise, surprise! - inte en enda tjej... I böckerna hittade hon många flickor som odlade, bakade och hjälpte mormor att sälja kola, men inte en enda tjej som skitade ner sig med motorolja, lim eller målarfärg. Och så är ju inte alls verkligheten beskaffad! Enligt Titti är ju Sverige fullt av kvinnor som snickrar, sköter skog och skruvar med motorer. De respekteras av alla som delar deras intresse men betraktas och behandlas tyvärr ofta som särlingar av andra, både i verkligheten och i media. Det var också ute bland all sköns hobbypulare, proffsmekare coh folkraceåkare som hon verkligen fick höra om den fixat-färdigt-glädje som Händiga-Hanna-böckerna är så full av; den glädje som får så många att ägna semestern åt att riva, fixa, bygga och dona.

Hittills har det kommit tre böcker om Händiga Hanna. Hon får hjälpa till att fixa pappas bil, fixa bondgårdens mjölkningsrobot och tilll och med pappas ena knä. Innan det är slut har Hanna i alla böckerna drabbats av fullständig fixat-färdigt-glädje, det som närapå är det härligaste i hela världen...


Händiga Hanna lagar bilen - Titti Knutsson, Lisen Adbåge


Händiga Hanna på bondgården - Titti Knutsson, Lisen Adbåge


Händiga Hanna lagar pappa - Titti Knutsson, Lisen Adbåge

Ryoji Arai

När Ryoji Arai vann Alma-priset 2005 fanns inga av hans böcker översatta till svenska, och han var då förstås närmast helt okänd i Sverige. Idag finns två av hans böcker - När kommer bussen? och Sussa och Natti - att läsa och tillgå. Med tanke på vilka fantastiska färgexplosioner och fantasieggande resor till bilderböcker de är - är det ju väldigt synd att inte fler av alla de uppåt hundra böcker han givit ut i Japan finns på svenska. I alla fall jag håller självklart tummarna för att många fler är på gång... Men oavsett hur många böcker som översätts har Alma-pris-juryn gjort en stor kulturgärning när de berett vägen för Arai här i Sverige.


När kommer bussen?
Fantastiska bilder av öken och himlar. Om hur stor himlen kan vara, och om allt man kan göra, och får vara med om när man, helt enkelt, väntar på bussen... När man ska åka långt, långt bort och när bussen aldrig tycks komma: man kan lyssna på radio och höra musik man aldrig hört förrut, man kan titta på den jättestora lastbilen som åker förbi, på cyklar och hästar. Man kan vänta hela natten, sova lite tills det blir morgon - utan att bussen kommer. Och när den väl kommer är det fullsatt. Men det behöver kanske inte göra så mycket - man kan ju gå dit man ska!

När kommer bussen? svänger det om i både färgsprakande bilder och i det rytmiska språket. Arai har sagt att folk ofta tror att han kommer från länder som Mexico och Brasilien. "Kanske kommer mitt sätt att teckna av att jag lyssnar på musik från hela världen?", säger han också. När han skapade När kommer bussen? gissar jag att han lyssnade på någon svängig afrikansk musik som inspirerat honom till både miljöer och rytm.


Sussa och Natti
Sussa och Natti kan inte sova, så de berättar sagor för varandra istället. Ljuset släcks, de tittar ut genom fönstret och väntar på något. Något som de är alldeles säkra på att den kommer! När den kommer åker de in i klockan, ut ur klockan, blommorna och träden är stora, bladen och fåglarna är stora, mellanmålet är stort. Katten mjaur, hunden skäller och man hör massor av ljud - och allting är hela tiden både läskigt och kul. Och när klockan sedan har gått ända dit är dagens saga slut och Sussa och Natti kan sova.


av Elias, Enskede bibliotek

Eva Lindström

Eva Lindström har tecknat och skrivit barn- och bilderböcker i snart tjugo år, både på egen hand och tillsammans med andra textförfattare. Alltid säregna och fina teckningar, alltid ett vasst språk. Några av mina personliga favoriter är böckerna om Vivi och Stig, och boken om Vilma och Mona som "spanar och smyger".



Man kan ju inte alltid vara vänner. Speciellt inte när man plötsligt måste leka tre, när det inte längre bara kan vara Vivi och Stig. Vivi gillar ju Stig, och det är ju lite enklare när man får ha honom för sig själv, när inte Susanne (som stavar med e på slutet fast det inte hörs) är med. "Varför måste Stig maka sig så att hon får sitta?". Vivi fattar ingenting. Så självklart blir det lite bråk och strul, trots att Stig är så snäll och medgörlig. Fast ingenting som inte kan botas med chokladbollar, rapar och gapskratt. Ingenting som inte kan räddas genom att man kommer på att man kan turas om att ha mården som man ska fånga...



Vilma och Mona. Det är liksom dom två och inga andra. Det är dom som ligger lågt, det är dom två som är beredda. Man måste ju spana och smyga förstås. Någon kan ju ha tagit något, en del saker försvinner. Det kan vara gubbens oranga mössa, det kan vara senapstuben man ska ha när man stekt middagskorv... Om man bara vill (om man bara har lite fantasi så) finns det ju massor med uppdrag och äventyr, massor av saker att ta hand om för Vilma och Mona. Dom är beredda.


av Elias, Enskede bibliotek

Modern gammeldags realism

Tutu och Tant Kotla och Dino och Lilla Kurren av Gunna Grähs

Realistiska vardagsberättelser som det känns som om det var ett tag sedan man läste. Man känner igen någonting i stil och berättelse från gamla sjuttiotalsböcker och TV-program. Man känner igen miljöer och karaktärer från torget utanför biblioteket. Samtidigt känns det nytt och fräscht. Gunna Grähs både detaljrika och levande bilder är bättre än någonsin, och man får känslan av att de verkligen är genomarbetade. Fulla av detaljer man kan studera och fascineras av länge.

Tutu jobbar med att bära ut tidningar. Ganska tråkigt jobb - Tutu drömmer om att köra buss istället. Men just denna dag stöter Tutu ihop med Tant Kotla. Hon har precis kokat kaffe och bjuder helt enkelt in Tutu på en kopp. Ett möte uppstår! Tutu berättar om Afrika och Kotla berättar om förr i tiden; - "Ganska kul jobb, bära ut tidningar!"

Dino letar efter sina kompisar men det är öde på gården. Istället stöter han ihop med Heikki som ramlat kull i en buske och ser väldigt ledsen ut då han glömde mata katten igår... Men Dino kan mata katten! Ett möte uppstår! - Lilla Kurren får bli mätt och Heikki blir nog lite gladare!

av Elias, Enskede bibliotek

Kan man...? av Lidbeck och Adbåge

Har tidigare tipsat om några fantastiska bilderböcker/börja-läsa-böcker av Petter Lidbeck och Lisen Adbåge: När Johan vaknar en morgon är han stark från 2005 och böckerna om Bozze den snälla polisen från förra året. Deras första samarbete på bilderboksfronten kom i den - kan man nog ändå säga - moderna klassikern Kan man...?. Boken vann också Bokjury-priset 2004 i kategorin 0-6 år.
´

Bokens förtjänster ligger förstås delvis i de lekfulla och drastiskt uttrycksfulla teckningarna, men det som gör boken speciell är att den liksom kittlar, skrämmer (alla åldrar! från 0 till 100...) och hela tiden ligger på gränsen för det normalt tillåtna. Det är ju nästan så att man sätter i halsen och undrar om den här typen av våldsamma skildringar verkligen kan vara nyttiga för mindre barn. Hur det nu än är med den saken så fyller den ändå, hursomhelst, sitt syfte: man upptäcker världen och man funderar förstås på vad man får göra, vad som händer om jag gör så - och syvende och sist: vad man verkligen kan göra. "Kan man peta sig i näsan med en kniv?" "Kan man fånga en ishockeypuck med munnen?" "Kan man gå ut i gatan utan att se sig för?" Osv... Nej, det kan man inte! Efter lite funderingar finns det ju risk att man nästan ger upp! Man är ju rätt begränsad egentligen om man verkligen tänker efter, och boken slutar i en surmulen resignation: "Man kan ju nästan ingenting!"

Jag tror även att boken varit en stor inspiration till förra årets kanske allra bästa bilderbok Vem blöder? av Stina Wirsén. En bok där blodet flyter nästan lika mycket som i Kan man...? men där det absurt råa även får sällskap av en varmare medkänsla.


av Elias, Enskede bibliotek

Afrika

Papa Diops taxi - Christian Epanya

Papa Diops taxi är verkligen en Bilderbok! Varje uppslag är som ett konstverk. Bilderna täcker hela de stora sidorna, texterna är två korta rader längst ned på varje sida. Skapade för att studera länge, länge och fantisera vidare kring, långt bortom själva ramhistorien. Även om den korta texten på ett enkelt sätt också lyckas hålla ihop berättelserna och upplevelserna kring Papa Diops fina, röda och rymliga taxi. Stämningen ligger tät kring de suggestiva vardagsskildringarna. Humor, värme och ett Afrika man inte kan låta bli att längta till!




Söta Salma - Niki Daly

Bokens skapare är den produktive sydafrikanske författaren och tecknaren Niki Daly, med bland annat de många fina böckerna om Kwela Jamela bakom sig. Den här lätt Rödluvan och vargen-liknande historien Söta Salma har sitt ursprung i Ghana. Salma ska bara gå till marknaden och handla åt mormor... Hon gör sig fin och lovar att gå dit raka vägen och hem igen. Och att inte prata med främlingar! På marknaden köper hon en jättestor vattenmelon, en tupp med vilda ögon och en iskall, skär läsk och en bunt randiga sugrör. Allt skulle nog gått bra om inte bara den dumma solen hade varit så het, om inte korgen tyngde så hårt på Salmas huvud... Istället för att gå raka vägen hem börjar hon dagdrömma och förirra sig in i den bråkiga delen av staden... Till slut blir det riktigt spännande! Både mormor och Salma för det het om öronen... Men med hjälp av goda vänner, list och fantasi kan man lösa det mesta. En historia att läsa flera gånger, bilder att studera länge...




/ av Elias, Enskede

Börja läsa-böcker som är bilderböcker

En del börja läsa-böcker i mindre format kan vara nog så mycket bilderböcker som de stora och mer traditionella. Ofta placeras dessa inte i bilderbokstrågen och kan därför vara lätta att missa. Här följer några fina exempel från senare år:

Mirakelpojken - Ulf Stark och Markus Majaluoma

Alltid denna storebrorsa! Som hela tiden får göra spännande saker när man själv bara är för liten och måste stanna hemma, alternativt följa med mamma och pappa på deras trista söndagspromenad... När brorsan och Uffe ska iväg och titta på Stora cykelloppet! Nä, då stannar Mirakelpojken hellre hemma. Då kan man smita in till pappas tandläkarpraktik och leka med borren, plocka fram brorsans hemliga serietidningar. Sen kan man ju faktiskt smita ut och cykla lite, i alla fall på gården är väl helt okej? Sedan är det ju enkelt att faktiskt bara cykla ut genom grinden och ut på gatan också... Förresten sa ju pappa bara att jag inte fick gå utanför tomten, han sa ingenting om att cykla... Och Mirakelpojken är ju hur bra som helst på att cykla. Speciellt i pyjamas går det väldigt lätt! Nästan som en racercyklist...



När Johan vaknar en morgon är han stark - Petter Lidbeck och Lisen Adbåge

Vem har inte drömt om att en morgon vakna och plötsligt vara STARK! Lyfta upp mamma på raka armar, smocka till skolgårdens stormobbare så att han flyger upp på taket, och kanske till och med hjälpa rektorn genom att lyfta upp hans bil så han kan byta däck? För att inte tala om att plötsligt vara tuffare och starkare än alla brandmän och rädda folk ur ett brinnande höghus, få medalj och bli intervjuad i TV. Genom Petter Lidbecks stilsäkra text och Lisen Adbåges fantasirika och fantasifulla bilder blir allt verklighet. Till råga på allt får man veta hur det känns att även vakna en morgon och i tur och ordning även vara RIK, SMART, KÄND och slutligen HELT VANLIG. Vad är egentligen att föredra?



Bozze den snälla polisen - Taveltjuven, Bedragaren, Bankrånaren - Petter Lidbeck och Lisen Adbåge

Bozze, den snälla polisen, läspar, kör varken bil eller motorcykel och äger ingen pistol. Dels är de farliga och dels så smäller de ju så otäckt. De andra poliserna undrar varför. De menar att en riktig polis ibland faktiskt behöver en pistol. "Jag har ett paraply istället", svarar Bozze. "Det behövs också ibland." Bozze löser inte brott genom att åka runt på motorcykel och vifta med skjutvapen, att spatsera runt och prata med folk, att sitta på stadens kafé och lyssna, är mer hans melodi... Den som läser Taveltjuven, Bedragaren och Bankrånaren får se att det kan vara en nog så bra strategi. Bozze, den snälla polisen som alltid står på de svagas och utsatta sida, är (en av) stjärnduon Petter Lidbeck och Lisen Adbåges senaste och roligaste skapelser. Sedan avslutas alltid varje bok med Bozzes bästa tips: inte bara varför man ska vara snäll, utan också hur man gör en god dressing.


/ av Elias, Enskede bibliotek

Idrott i fantastisk miljö

Malte och Moa spelar golf - Juha Saarinen och Lisen Adbåge

Golfinstruktören Juha Saarinens debutbok, som passande nog då handlar om just golf. Men med spelet som lek och ur barnets perspektiv. Malte ska få besök av sin bästis Moa. När hon sedan till slut kommer bestämmer de sig för att den här dan ska de bygga en golfbana! Malte vet hur man gör eftersom han ibland får följa med sin morfar när han spelar golf. En enkel och effektiv historia om hur leken, spelet och fantasin tar över och förvandlar hus, hem och grå trist verklighet. Det som sedan gör att boken verkligen lyfter är Adbåges fantastiska, fantasirika bilder där soffor och mattor blir till läktare och golfgreen. Både kängurun och apan håller andan när det är som mest spännande. Alla djur i publiken jublar när Malte får in ett bra slag...



Emilia på gymnastik - Anna Dunér och Kirsten Raagaard

Visst gillar Emilia gymnastik! Hon tycker det är jätteroligt att hoppa, skutta och springa runt, runt... För att inte tala om stationerna! Då blir det riktigt spännande... Att svinga sig i ringarna mellan stränderna när krokodiler simmar nedanför, att balansera på den smala bron över gröna floden där det simmar pirayor... Äventyren är både många och rafflande! Vilken tur att man till slut får lägga sig på luftmadrassen, höra hur fåglarna kvittrar, känna hur solen skiner och flyta längre och längre ut till sjöss. I alla fall ända tills gymnastiktimmen är över!

/ Elias, Enskede bibliotek