Man kan ju inte alltid vara vänner. Speciellt inte när man plötsligt måste leka tre, när det inte längre bara kan vara Vivi och Stig. Vivi gillar ju Stig, och det är ju lite enklare när man får ha honom för sig själv, när inte Susanne (som stavar med e på slutet fast det inte hörs) är med. "Varför måste Stig maka sig så att hon får sitta?". Vivi fattar ingenting. Så självklart blir det lite bråk och strul, trots att Stig är så snäll och medgörlig. Fast ingenting som inte kan botas med chokladbollar, rapar och gapskratt. Ingenting som inte kan räddas genom att man kommer på att man kan turas om att ha mården som man ska fånga...
Vilma och Mona. Det är liksom dom två och inga andra. Det är dom som ligger lågt, det är dom två som är beredda. Man måste ju spana och smyga förstås. Någon kan ju ha tagit något, en del saker försvinner. Det kan vara gubbens oranga mössa, det kan vara senapstuben man ska ha när man stekt middagskorv... Om man bara vill (om man bara har lite fantasi så) finns det ju massor med uppdrag och äventyr, massor av saker att ta hand om för Vilma och Mona. Dom är beredda.
av Elias, Enskede bibliotek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar