´

Bokens förtjänster ligger förstås delvis i de lekfulla och drastiskt uttrycksfulla teckningarna, men det som gör boken speciell är att den liksom kittlar, skrämmer (alla åldrar! från 0 till 100...) och hela tiden ligger på gränsen för det normalt tillåtna. Det är ju nästan så att man sätter i halsen och undrar om den här typen av våldsamma skildringar verkligen kan vara nyttiga för mindre barn. Hur det nu än är med den saken så fyller den ändå, hursomhelst, sitt syfte: man upptäcker världen och man funderar förstås på vad man får göra, vad som händer om jag gör så - och syvende och sist: vad man verkligen kan göra. "Kan man peta sig i näsan med en kniv?" "Kan man fånga en ishockeypuck med munnen?" "Kan man gå ut i gatan utan att se sig för?" Osv... Nej, det kan man inte! Efter lite funderingar finns det ju risk att man nästan ger upp! Man är ju rätt begränsad egentligen om man verkligen tänker efter, och boken slutar i en surmulen resignation: "Man kan ju nästan ingenting!"
Jag tror även att boken varit en stor inspiration till förra årets kanske allra bästa bilderbok Vem blöder? av Stina Wirsén. En bok där blodet flyter nästan lika mycket som i Kan man...? men där det absurt råa även får sällskap av en varmare medkänsla.
av Elias, Enskede bibliotek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar