Lika som bär av Pernilla Stalfelt

Det här är en bok som ursprungligen gavs ut som ett häfte av Utbildningsdepartementet 1999, inom ramen för Värdegrundsprojektet. Boken utgår från FN:s barnkonvention och allas lika rättigheter och värde. Vi är alla olika och alla lika. Vem kan skildra detta bättre än Pernilla Stalfelt? Hur skulle det bli om alla hade samma frisyr och ville äta storstrut? Det skulle bli slut i kiosken. Det är tur att alla är olika så att det blir lite omväxling. Man kan vara olika för att man kommer från olika länder eller olika kulturer. Eller för att man tycker olika. Man ska inte vara dum mot någon för det. Här kan man se hur det går till när någon mobbar eller mobbas, och hur det blir när någon är dum mot en. Kanske blir man då dum mot någon annan, mindre?

Låna Lika som bär på biblioteket?

Titta även på Pernilla Stalfelts andra böcker, som alla visar på hur underbart det är att vi är både lika och olika samtidigt!
Hårboken, Bajsboken eller Kärlekboken till exempel!

Tiger och Puma krigar av Bosse Löthén och Erica Jacobson

Om hur lätt det kan vara att bli ovänner och hur det likson sitter kvar i en och man surar och surar och surar och sen plötsligt orkar man inte sura mer för man kommer på att "vadå, han är ju min bästis!". Ett drama på sandlådenivå, bokstavligt talat. Kuliga bilder med många djur i bakgrunden.

Låna boken på biblioteket!

Kan man...? av Lidbeck och Adbåge

Har tidigare tipsat om några fantastiska bilderböcker/börja-läsa-böcker av Petter Lidbeck och Lisen Adbåge: När Johan vaknar en morgon är han stark från 2005 och böckerna om Bozze den snälla polisen från förra året. Deras första samarbete på bilderboksfronten kom i den - kan man nog ändå säga - moderna klassikern Kan man...?. Boken vann också Bokjury-priset 2004 i kategorin 0-6 år.
´

Bokens förtjänster ligger förstås delvis i de lekfulla och drastiskt uttrycksfulla teckningarna, men det som gör boken speciell är att den liksom kittlar, skrämmer (alla åldrar! från 0 till 100...) och hela tiden ligger på gränsen för det normalt tillåtna. Det är ju nästan så att man sätter i halsen och undrar om den här typen av våldsamma skildringar verkligen kan vara nyttiga för mindre barn. Hur det nu än är med den saken så fyller den ändå, hursomhelst, sitt syfte: man upptäcker världen och man funderar förstås på vad man får göra, vad som händer om jag gör så - och syvende och sist: vad man verkligen kan göra. "Kan man peta sig i näsan med en kniv?" "Kan man fånga en ishockeypuck med munnen?" "Kan man gå ut i gatan utan att se sig för?" Osv... Nej, det kan man inte! Efter lite funderingar finns det ju risk att man nästan ger upp! Man är ju rätt begränsad egentligen om man verkligen tänker efter, och boken slutar i en surmulen resignation: "Man kan ju nästan ingenting!"

Jag tror även att boken varit en stor inspiration till förra årets kanske allra bästa bilderbok Vem blöder? av Stina Wirsén. En bok där blodet flyter nästan lika mycket som i Kan man...? men där det absurt råa även får sällskap av en varmare medkänsla.


av Elias, Enskede bibliotek