Modern gammeldags realism

Tutu och Tant Kotla och Dino och Lilla Kurren av Gunna Grähs

Realistiska vardagsberättelser som det känns som om det var ett tag sedan man läste. Man känner igen någonting i stil och berättelse från gamla sjuttiotalsböcker och TV-program. Man känner igen miljöer och karaktärer från torget utanför biblioteket. Samtidigt känns det nytt och fräscht. Gunna Grähs både detaljrika och levande bilder är bättre än någonsin, och man får känslan av att de verkligen är genomarbetade. Fulla av detaljer man kan studera och fascineras av länge.

Tutu jobbar med att bära ut tidningar. Ganska tråkigt jobb - Tutu drömmer om att köra buss istället. Men just denna dag stöter Tutu ihop med Tant Kotla. Hon har precis kokat kaffe och bjuder helt enkelt in Tutu på en kopp. Ett möte uppstår! Tutu berättar om Afrika och Kotla berättar om förr i tiden; - "Ganska kul jobb, bära ut tidningar!"

Dino letar efter sina kompisar men det är öde på gården. Istället stöter han ihop med Heikki som ramlat kull i en buske och ser väldigt ledsen ut då han glömde mata katten igår... Men Dino kan mata katten! Ett möte uppstår! - Lilla Kurren får bli mätt och Heikki blir nog lite gladare!

av Elias, Enskede bibliotek

Kan man...? av Lidbeck och Adbåge

Har tidigare tipsat om några fantastiska bilderböcker/börja-läsa-böcker av Petter Lidbeck och Lisen Adbåge: När Johan vaknar en morgon är han stark från 2005 och böckerna om Bozze den snälla polisen från förra året. Deras första samarbete på bilderboksfronten kom i den - kan man nog ändå säga - moderna klassikern Kan man...?. Boken vann också Bokjury-priset 2004 i kategorin 0-6 år.
´

Bokens förtjänster ligger förstås delvis i de lekfulla och drastiskt uttrycksfulla teckningarna, men det som gör boken speciell är att den liksom kittlar, skrämmer (alla åldrar! från 0 till 100...) och hela tiden ligger på gränsen för det normalt tillåtna. Det är ju nästan så att man sätter i halsen och undrar om den här typen av våldsamma skildringar verkligen kan vara nyttiga för mindre barn. Hur det nu än är med den saken så fyller den ändå, hursomhelst, sitt syfte: man upptäcker världen och man funderar förstås på vad man får göra, vad som händer om jag gör så - och syvende och sist: vad man verkligen kan göra. "Kan man peta sig i näsan med en kniv?" "Kan man fånga en ishockeypuck med munnen?" "Kan man gå ut i gatan utan att se sig för?" Osv... Nej, det kan man inte! Efter lite funderingar finns det ju risk att man nästan ger upp! Man är ju rätt begränsad egentligen om man verkligen tänker efter, och boken slutar i en surmulen resignation: "Man kan ju nästan ingenting!"

Jag tror även att boken varit en stor inspiration till förra årets kanske allra bästa bilderbok Vem blöder? av Stina Wirsén. En bok där blodet flyter nästan lika mycket som i Kan man...? men där det absurt råa även får sällskap av en varmare medkänsla.


av Elias, Enskede bibliotek

Lennart Hellsing + Gunna Grähs!

Lennart Hellsing: DEN eller dinosaurierna lever!

En dinosarie går lös i Stockholm och slukar regeringen, tar invandrarverket i örat och pissar en insjö. " På sommaren ville DEN bada och tog sig i fjärden ett dopp. Tyvärr så steg vattnet i staden så bara ett kyrktorn stack opp." Härliga rim snyggt kompade av Gunna Grähs dråpliga bilder passar alla dinosaurietokiga barn även om vissa ord nog behöver förklaras av en vuxen.

Av: Alicia, Bagarmossen

Att få ett syskon

Bilderböcker som behandlar hur det känns att få ett syskon kan det inte finnas för många av. Man längtar efter en syster/bror och så när den kommer blir inget som man tänkt sig- inte går den att leka med den bara skriker och till på köpet lägger ungen monopol på föräldrarna! Här kommer några härliga böcker om syskonavundsjuka och syskonkärlek.

Lena Arro: Magda och Anton och så Loppsockan förstås!

Magda har fått en lillebror som heter Anton. Hon får köra runt honom i barnvagnen och alla tycker han är så söt. Det tycker Magda också men inte Loppsockan- han tycker Anton är en liten skrutt. Ingenting kan Anton, bara skrika och det gör han tills han får tag i Loppsockan och börjar suga på den! Men det vill inte Loppsockan, det killar och är jätteäckligt! Nu får mamma, pappa och Magda försöka övertala och muta Loppsockan att vara snuttis åt Anton. En jättefin liten historia med föräldrar som tar sina barn på alvar.

http://www.biblioteket.stockholm.se/default.asp?id=8227&extras=397459%2FID

Barbro Lindgren: Jamen Benny

Nu har Benny fått en bror. Han ville det. Och då fick han det. Bennys lillebror får en napp men mamma säger att Benny är för stor för en napp. Han är redan trött på lillebror han vill hellre ha nappen. Benny går ut men lillebror och byter nappen mot lillnöffe sen springer han därifrån. Men vad händer när Benny stöter på tre balla grisar med fotbollsdojor?

Stina Wirsén: Rut och Knut och lille Tjut

En storasyster, det är Rut och Knut var lillebror förut. Men så kommer lilla Tjut och en mittimellanbror blev Knut. Tjut är en sabotör som busar och förstör och får största presenterna. En saga på rim med härligt tokiga bilder om hur ett till syskon kan ändra på familjen.

Tony Ross: Vill ha syster!

Lilla prinsessan vill ha en syster men det kan bli en bror säger mamma. "Jag vill inte ha nån bror" sa den lilla prinsessan. "Bröder luktar illa.""Det gör systrar också", sa husan. "Ibland luktar du aldeles HEMSKT." "Jag vill inte ha nån bror" sa den lilla prinsessan. "Bröder ska jämt vara tuffa. ""Det ska systrar också" sa amiralen "Båda blir JÄTTEBRA sjömän" o.s.v.

Hiawyn Oram: Lillebror och hostan

Den dag mammas kom tillbaka med en baby fick jag hosta. Stackars storasyster, hostan blir bara värre och värre men alla ägnar sig åt lillebror... En underbar berättelse om syskonavundsjuka med roliga talande bilder.

Av: Alicia, Bagarmossen