Daniel Doppsko råkar trilla i sjön tillsammans med sin stora byrå under vårstädningen. Han lyckas ta sig upp i byrån och så börjar en märkvärdig resa. Han möter farbröder, torsdagsdjuret och korsordsdjuret. Han får brev, stiger i land på Påskön och på en konstig ö med tjockt brunt gräs. Då och då får han besök av den lilla sjöjungfrun med sin nya gula vårbadmössa. Hon sjunger visor och Daniel spelar på sin flöjt.
Sagan har några år på nacken men vad gör det? Språket är sådant att man får många chanser att förstå vad det handlar om och vad orden betyder. Så här börjar det:
"Jag ska berätta för er om Sålunda. Så heter stan där jag bor. Där är jag hemma, när jag inte är ute och reser. Själv heter jag Daniel Doppsko och jag bor som sagt i Sålunda...
...När jag sitter på balkongen, och det gör jag ofta, så hänger benen ned mot vattnet och då doppar jag skorna i vattnet. Det var därför som folk började kalla mig för Daniel Doppsko. För att jag doppade skorna i vattnet. Daniel heter jag alltså från början och Doppsko är ett slags efternamn som jag fick, som jag bara kallas alltså."
Låna Daniel Doppsko på biblioteket?
1 kommentar:
oh herregud. av en slump hitta jag dig daniel doppsko. som liten tror på 80-talet var din text med i ett barnprogram på tv.
stämmer det?
vänligen
carolina
Skicka en kommentar